viktmani

Nuså! Har inte den blekaste aning om hur det går med vikten, men jag motstod iaf en daimstrut igår :) Försöker sluta med socker igen.. Kan ju inte äta kakor och socker varje dag! Däremot äter jag mycket frukt och bär :)

Allt känns mycket bättre igen, med allt.. Men det är ju sånt som går i vågor, speciellt när  man inte är nöjd med sin kropp känns det som.. Skam den som ger sig! Jag ska kunna både njuta av mitt liv och gå ner i vikt, det är inte meningen att man ska vara olycklig i alla perspektiv bara för att man inte är nöjd med utseendet på sin kropp!

Det går inge bra nu... Med allt!

Idag börjar vårt nya liv (igen=P)

Från och med idag har vi veckomatsedel, vi planerar våra matintag och ska ha sallad till alla måltider, detta för att komma bort från allt onyttigt :)

Vi hjälps åt tillsammans.

Jag fick en fråga tidigare om hur det är mellan mig och B egentligen.. Mellan oss är det bra! Vårt gemensamma liv är jag nöjd med.. Problemet sitter i mitt liv den delen som inte inkluderar B.. Den delen som är med mina vänner som aldrig vill höra av sig =/ Jag blir så lätt isolerad utan honom och det gillar jag inte, så tyvärr blir det så att det går ut över han lite för ofta (försöker sluta med det). Jag måste försöka antingen skaffa fler vänner eller få dom jag har att bli mer sociala.. Där sitter egentligen det stora problemet.. Men jag gör mitt bästa för att förändra mitt liv på alla fronter till det bättre, men bättre pojvän får man nog leta efter, fast jag klagar på han ibland så är han en underbar människa som jag verkligen älskar!

Idag mår jag bättre, jag har tänkt.. Jag ska ta tag i mitt eget liv, inte sitta hemma och vänta på att det ska börja. Allt ordnar sig :)

Jag hatar mina "så kallade" vänner, och just nu ingår B i den kategorin också!

Jag har inget liv! Det är jämt jag som måste ringa till dem.. ALDRIG,ALDRIG ringer dom till mig och undrar om jag vill hitta på nåt! Och idag när min telefon ringer, ja då är det till B, för hans telefon har slut batteri.. Så nu är han med sina vänner och jag sitter hör själv.. Utan en endaste vän i hela världen.. Fy FAN för dom!

Jag kanske borde flytta? Lämna allt och alla bakom mig.. Starta om på nytt.. Nytt liv, nya vänner, ny stad, nytt jobb!

Han såg att jag blev sur, lyssnade inte när jag frågade om dom inte kunde hitta på nåt där jag kunde vara med... Jag blev jättesur för att jag är så svundsjuk, smällde igen toadörren och började gråta.. Han sa genom dörren- Hej dååå.. och gick..

Här är jag, den mest ensamma personen i världen..

---

Skickade just en sms till B.. Han svarar inte ens...

Jag vill bara hoppa från eifeltornet...

Näää, det går inte bra! Jag behöver hjälp, peppning, stöd.. HUr fan ska jag någonsin komma till mitt mål? =(

Jag har varit sjuk ett tag nu och ätit en massa onyttigt =/ hoppas att det inte är allt för illa på vågen på fredag =O Lite nervös är jag! Hur går det för er?

Nervös inför imorgon! Då är det invägning som gäller och jag har fått mens igår. Jag ser och känner mig svullen.. Men jag hoppas att jag inte har hunnit gå upp för mycket trots mens.Är det några hkton så är det ju inte så konstigt men jag blir ändå lite ledsen om jag gått upp typ ett kilo!

Minns innan jag skaffade mina underbara p-piller (yaz) så svällde jag upp 2 kilo vid varje mens, jag hade mens 2 (!!) veckor i sträck. Detta medförde att jag aldrig kunde ha samma kläder under en månad, jag fick nästan jämt gå omkring i mina "tjockis-kläder" och trivdes inte alls med att jag bara kunde ha mina smal-kläder kanske 1 vecka i månaden =/


Men nu, trots svullnad så kan jag ha mina vanliga kläder, så jag vet att jag inte har gått upp allt för mycket i vätska :)

Rekomenderar dessa till alla som sväller mycket under mensen och till er som får många humörsvängningar. Endast 4 dagar sockerpiller/ månad. Det enda p-pillret som har det!

Jag försöker ta det lugnt och äta gott och nyttigt, hitta en balans i mitt liv. Alla delar av livet..

I vår har jag inte kunnat sova längre än till 06.30 ens på helger, jag har haft en inre stress i kroppen en längre tid, skola, varit sjuk, inget sexliv, en tjock kropp.. Allt detta har blivit för mycket för mig. Nu vill jag leva, vara fri från all stress och njuta av att vara vid liv.

Jag vill fortsätta gå ner i vikt, nå mitt mål på 55 kg. Men utan att må dåligt hela vägen dit.

Ikväll är det premiär för supersize vs superskinny klockan 20 på 3an! :)


Lätt mitt favoritprogram :)

Tillägg: jag har tagit förebilder på min kropp, det är inget jag kommer att lägga ut (jag är i bh och rätt så genomskinliga trosor på bilderna =P).

Men bra motivation för mig att ha. Jag ska ta likadana kort igen när jag väger 60 kg och så vidare. Detta ska jag göra eftersom det är tydligt att jag har en ganska snedvriden syn på hur jag själv ser ut.

Jag hoppas att detta ska hjälpa mig.

Har ni några förebilder på er ?

---

Inte jag på bilden, men såhär ska jag också göra :)

Ursäkta mig, men jag har fläsk överst på mina lår som jag verkligen ogillar! Jag är less på att låren gnuggar och att jag får värmeexem mellan benen =/ Av den anleningen har jag inte korta skjorts, för att jag vill inte framhäva detta mindre attraktiva draget jag har.. däremot hittade jag en blogg med en tjej som verkar så trygg i sig själv, och inte verkar bry sig ett dugg om detta fläsk (hon har likadant som mig) Hon har snygga ben, precis som mig, förutom högst upp, precis som mig..

Jag blir imponerad av hennes trygghet, tror aldrig att jag kommer att nöja mig med att ha det fläsket!


Ni kanske ser att hon har typ en kant/skugga där fettet är.. jag har precis likadant =/ fast jag är då fetare än henne i övrigt såklart så jag har säkert mer än henne..

Eller så är det kanske som egoina tycker?

Frågan är då varför det inte händer något? Satt och pratade med en kompis om saken och hennes filosofi var att stressen över att gå ner i vikt kanske hämmar kroppen att släppa det jag inte vill ha kvar..

Sant!?

Jag måste stressa ner..

Jag vill klara min nya tränings-regim, jag vill inte misslyckas!
Frågan är bara om jag kommer ihåg det när det är tufft, när jag är så trött att jag vill gråta, när min kropp skriker av värk, kommer jag att ge upp då?

Jag kommer inte att klara detta på egen hand, jag kommer att behöva stöd av B.

Jag hoppas innerligt att han kommer att vara vid min sida när jag springer de där 50 minutrerna fast jag egentligen inte orkar. Jag hoppas att få se honom på en cykel brevid mig, att han peppar mig att fortsätta.. Att han förstår att när jag är trött, grinig och arg så är det inte på honom, jag hoppas att han kommer att hjälpa mig med min motivation.

Just nu behövs inte det, just nu såhär första dagen går det alldeles utmärkt själv =P Kanske första veckan också, men sen söta B, var där och pucha mig till att bli starkare, snabbare, få bättre syreupptagningsförmåga och i slutändan bättre tro på mig själv. Förhoppningsvis kommer drömkroppen med på köpet.

Kan inte sova, mardrömmen är plågsam även i vaket tillstånd.. Drömde att B´s Ex tog honom ifrån mig, dessutom genom att dom knullade i vår egen säng, när jag låg och sov i den! (jag vet! Inte så troligt va? men jävligt verkligt när jag drömde och gjorde mitt bästa för att vakna..) 
Han blev kall och elak och helt plötsligt bara slutade att bry sig om mig.

IRL har hon försökt att ta honom ifrån mig (in the past). Nu är hon singel igen och har tagit upp kontakten med honom på facebook.. Och helt ärligt så skrämmer det skiten ur mig..

Jag har inget självförtroende alls att någon skulle välja att vara med mig istället för henne  då jag är som en fet kossa brevid henne.. Sen så har hon ju lyckats charma honom förut (han har aldrig varit otrogen) men dom har ju varit tillsammans.. Han har tänkt på henne på ett sätt som jag bara vill att han ska tänka på mig om.. Och han erkänner det inte (för varför skulle han?) men jag är övertygad om att han tänker på henne på ett sexuellt sätt, ja menar.. he´s a boy!!

Nu har inte dom träffats på en massa år.. Skulle dom göra det, utan att jag var med är jag ÖVERTYGAD om att hon skulle försöka få honom i säng, eller åtminstone strula.. Jag vet inte hur han skulle göra.. Tror att han har en svag punkt för henne.. Varför skulle han annars hålla kontakten med henne alla dessa år när han vet att det är plågsamt för mig?

Åter till drömmen.. Jag grät när jag vaknade! B vaknade inte ens..

Såhär ser det ut..

Morgon: promenad med doggy i rask takt, ca 20 - 30 minuter

Lunch: samma sak!

Eftermiddag: träning av något slag, inlines eller löpning (oftast följer hunden med, om det inte är för varmt) Kan inte han följa med så rastas han av innan..

Kväll: hundprommenad i rask takt.

Min hund får motion minst 1- 1½ h per dag.. och då får jag också det..

---

Just idag har det sett ut såhär:

morgon: 20 minuters promenad med vovven

Lunch: inlines (hade ett ärende och åker gärna inlines till dit jag ska) , ska kolla hur långt det blev senare.. (ca2,7 km= väldigt kort)

efter lunch: hundprommis i rask takt i ca 30 minuter

Efter middag kommer det att bli en till promenad, dock en kortare, typ 15-20 minuter

Kväll: förhoppningsvis en härlig promenad med både hund och Boyfriend :)

Förstår ni nu varför jag inte orkar skriva upp allt jag gör?

Ont i magen och svullen =/ crap! Måste kanske ringa doktorn igen då... Tänk om det är något mer i magen än det vi först trodde..

Kan dessutom tillägga att jag har haft en stressig dag idag..

Det skulle vara superspännande att få veta vilka mina läsare är, även om ni är anonyma som jag kan ni väl skriva en rad eller två? Eller ge er blogg adress till mig så jag kan följa era bloggar också :)