viktmani

Vad är egentligen en kalori? Existerar kalorier verkligen när vi sätter det i relation till mat?

Själva ämnet jag med dessa frågor tar upp är av outforskat slag och därmed är det en vetenskap under utveckling. Själv har jag haft massa tid att fundera på saken i fråga, framför allt efter att ha läst The Thrive diet av Brendan Brazier. Han är en känd triathlet som endast äter vegansk, gluten- och sojafri mat och därmed omöjligen kan komma upp i så många kalorier som han förbränner under samma tidsrymd. Ändock gott folk, lyckas han hålla sig såväl explosiv som muskulös. Jag räknade ut att han, med de fem måltiderna om dagen han äter, bara får i sig runt 2000 kalorier. Däremot får han i sig cirka 250 % av dagligt rekommenderat intag beträffande näringsinnehållet i maten. Inte helt omotiverat har jag ett flertal gånger under att ha läst hans bok funderat på om näringsvärdet i de där grönsakerna, linserna och fröerna han äter, på något sätt är uppvägande kalorierna människor i allmänhet får från den vanliga mejeri-, kött-, och snaskindustrin.

Vad har i så fall kalorier för egentligt värde?
Är det verkligen kalorierna i maten som gör att vi lägger på oss onödigt fett?
Är det den industritillverkade matens brist på näringsämnen som gör oss feta och inte kalorierna i maten ifråga?

En människa förbränner mellan 1500-3000 kalorier per dygn, beroende på aktivitet och storlek. Vidare behöver vi de kemiska ämnen vi idag benämner som ”näringsämnen”, för att kunna överleva. Dagens vetenskap säger att om vi äter för lite kalorier går vi ner i vikt. Äter vi för mycket går vi upp – simply as that. Eller? Redan idag finns det dieter som pekar på motsatsen, exempelvis den populära LCHF. Inom denna grupp menar man att en kalori inte bara är en kalori eftersom dess ursprung, det vill säga vilken livsmedelsgrupp den tillhör, har större betydelse. Med tanke på de stora viktnedgångar människor genomfört tack vare dieten, måste det ligga någon slags sanning bakom.

Med detta berör vi då också ämnet näring och vilken betydelse den har för människan.
Vad är egentligen av vikt för människans kroppsvikt och motor - kalorierna eller näringen?

Om vi rent hypotetiskt begrundar det faktum att kalorier inte existerar utan allt som existerar är näring så faller många bitar om människan, vår moderna övervikt och undervikt på plats.

Folk som hade levt på snabbmat, godis och chips hade enligt min teori snabbt blivit feta eftersom kroppen inte hade vetat vad den skulle göra av all näringslös mat, och därmed lagrat den direkt som fett - även om dessa personer faktiskt låg på ett - vad vi idag kallar för kaloriunderskott. Människor som åt väldigt näringsrikt hade istället hållit en jämn, bra vikt även om de ätit mycket och legat på ett kaloriöverskott.

Människor som inte brydde sig om att över huvud taget äta, för att senare ta lite havregrynsgröt på kvällen, hade ganska fort blivit svårt underviktiga eftersom näringsbristen hade varit enorm.

Men vänta nu: är det inte så dagens samhälle ungefär ser ut? Om vi tittar på listan ovan finns det vissa likheter mellan denna och hur västvärldens alla olika viktproblem idag ser ut. Många överviktiga påstår sig äta lite mat, men ändå gå de upp i vikt och blir feta. Det stämmer - ofta äter dem lite mat men kompenserar genom att senare plocka ur godisskålen. Likväl påstår de smala att de äter massor men inte lägger på sig ett gram – vilket även det stämmer, för ofta äter de massor med mat, men hoppar över godiset och kakorna vid fikat.

The Journal of strength gjorde nyligen ett mycket intressant test där man lät en testgrupp med cyklister dricka ett glas rödbetsjuice innan ett cykelpass på 16,1 km. Resultaten visade att cyklisterna efter att ha druckit rödbetsjuicen i snitt cyklade 45 sekunder snabbare än tidigare gånger då det varit utan rödbetsjuice. Hur kommer detta sig? Jo, forskarna anser att det är det höga nitratinnehållet som ger den extra energin eftersom mitokondrierna, musklernas cellulära kraftverk – påverkas positivt av ämnet nitrat. Detta ämne finns också rikligt i spenat. Det var inte för inte som Karl-Alfred blev stark av sin spenat alltså.

Min filosofi är därmed att den näringstäta maten är den som ska ätas, oberoende av vilken kalorimängd den innehåller. Jag tror också att det finns ett samband mellan näringsrik mat och viktnedgång (läs; viktnormalisering), helt oberoende av kalorier. Näringsrik mat rör nämligen också nötter, som kan tyckas vara extremt energirika, men nygjorda studier visar att kroppen inte tar upp alla dessa kalorier utan istället använder dem till värmeproduktion.

När ovanstående studier görs, blir vikten av kaloriräknande obetydlig och helt plötsligt inser vi att det kanske är dags att tänka om, gå ur gamla tankemönster och bli kritiska till den stora kalorihetsen som idag har ett fast, ångestladdat grepp om den moderna människan. Att istället räkna på hur näringsrik livsmedlet eller maten du äter känns som ett bättre verktyg där maten jobbar för dig.

Jag menar – om man funderar på saken är det mycket som pekar på att kalorier inte har någon betydelse för människan. Lek med tanken att vi som tränar skulle börja leva på riktigt fet och söt mat såsom pizza och lösgodis som innehåller mängder av näringslösa kalorier - borde vi inte också då ha fått enorma mängder energi att träna på eftersom det är precis det som pizza och godis innehåller?. Detta stämmer inte på något sätt – hur många har inte legat och vridit sig i soffan av illamående efter en ”ätardag” då man intar just sådan mat? Jag tror ingen känner vidare lust att dra ut på en löprunda eller pressa sig till max på gymmet efter att ha krängt en kebabpizza och ett kilo godis, trots att detta innehåller oerhörda mängder kalorier, ”energi”.

Vad är det då som gör att vi får den där starka och rena energin till vår träning? Jo, just det, det är kött, fågel, fisk, nötter, bär, frukt, grönsaker, rotfrukter med ett ev. tillskott av mejeriprodukter och vissa kosttillskott när viss näring koncentrerats för maximal effekt. Det är helt enkelt de livsmedel som inte innehåller så mycket energikalorier men däremot en massa näringsämnen: det är de livsmedel som ger oss energin vi behöver för att orka vara aktiva.

Kalorier som energimått känns förlegat och gammalmodigt. Med hänvisning till texten ovan vågar jag påstå att det inte är kalorier som ger oss det korrekta måttet på energi - en ny mätmetod, grundad på näringsvärdet i maten vi äter, vore mycket mer rättvisande och relevant. Vågar du tänka om?

/Norah Lindhe